Ja, det är väl så.

Det är väl bara att acceptera och anpassa sig efter det men inte kan förändra.

Ingen har makt nog att förändra världen, inte själv.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma.

Det är för många lösa trådar, för många led att ställa sig i, för mycket av allt men aldrig av det goda.

Nu sitter jag på bussen från Sundsvall till Härnösand.

Mina medmänniskor på bussen suckar över ombyggnationerna av E4an, vilken tid det tar att åka runt och den gamla E4an verkar för gammal för att färdas på.

Men är det värt att klaga, att göra sig irriterad över nått sånt?

Acceptera det du inte kan förändra.

Själv tycker jag att det är skönt med lite förändring i det annars så platta bussåkandet, den annars så trista sträckan vi alla åkt flera hundra gånger.

Är det så farligt med en förändring eller är det kanske skönt att ha någonting att klaga på?

Senaste dagarna har varit ganska stillsamma.

Skapade min egen lycka igår då jag packade grejerna och drog till Mirja, där jag kan vara mig själv, samla mig själv och lyssna till hennes ord.

Allting gick väldigt fort som vanligt när man trivs och inte vill att det ska ta slut.

Vi drack vin till Lars Winnerbäck, till Sigge Hill, till Per Persson & till alla andra konstnärer som har kunskapen att förmedla den där känslan.

Men dom största konstnärerna var ändå vi som gjorde nått så vackert av en helt vanlig måndag.

Jag börjar sakta men säkert acceptera sommaren det som följer där till.

Acceptera stressen.

Acceptera dårarna.

Jag börjar få ordning på mig själv och börjar få lite perspektiv över hur sommaren för mig kommer bli.

Visst, jag kommer missa Lars Winnerbäck på Peace and love.

Men jag kommer få se Stefan Sundström på Urkult.

Jag kommer vägra se mig själv stå och skrika med en öl i handen på Gatufesten.

Men jag kommer att åka till Piteå med Petter och Felix.

Jag kommer åka till Göteborg med Petter och Felix.

Det är väl så det är.

Allting handlar om prioriteringar och jag prioriterar en helg med vänner framför en helg med fylla, kaos och en scen framför mig.

Från det ena till det andra.

Jag tog lägenheten, jag flyttar sista juli.

Min sommar blev planerad på samma kaotiska sätt som alla andras, jag hann knappt andas och känna efter utan jag ser i min kalender att allting faller på plats på något sätt och sen är det väl bara att hålla i sig, åka med och hoppas att jag hinner leva lite också.

Den röda tråden har jag fan tappat för länge sen.

Snart är jag hemma i mitt lugna hem.