Helgen i Piteå med Felix och Petter blev suverän.

Som vanligt ställer jag mig helt utan förväntningar och tar dagar som dom kommer.

TORSDAG

Ja jävlar, vi kom fram till Piteå vid 22 på torsdagkväll.

Bara en sån sak liksom 10 timmar från härnösand till Piteå.

Fyfan.

Felix gjorde kväll direkt och jag och petter utforskade hotellet.

Det tog 2 minuter och sedan tog vi våran fria väg ut genom hotellfönstret ut till stranden och vidare till piren och satte oss.

I varsin hand ett par pilsner och en påse chips.

Vi satt där och andades in friheten och såg ut över det enorma hav.

Och tackade för det jobb vi har som får åka på såna här tripar.

Natten var vacker och våra samtal fick tiden att gå lite väl fort.

Solen hade gått ner för längesedan men det var ändå så ljust ute och hade vi inte börjat känna kyliga vindar hade vi nog suttit där fortfarande.

FREDAG

Bästa vädret ever.

WOHOOO!

Schteek på stranden.

Gick och kollade möjligheterna runtomkring hotellområdet.

Det fanns ett ställe som hette Skeppet där det var olika föreställningar av olika slag, ett mindre tivoli, ett äventyrsbad, ett hav med en vacker strand, en bar men en sjukt söt brud.

Det där med baren osv kommer senare.

Vi åkte i alla fall in till Piteå på fredagkväll, drog en pizza, gick på stan och kollade in invifningen till fotbollscupen som Felix syskon deltog i.

En trevlig och slapp dag men det var en sån där då det som kunde gå fel gick fel dock endast för mig.

Men petter och Felix var nöjda och är dom nöjda är jag också det.

Felix somnade och jag och petter tog oss till baren för att lugna ner kvällen.

Gick till baren och beställde varsin öl och varsin JD.

I baren eller resturangen var det sånt jävla liv att vi inte pallade.

Vi frågade om vi fick ta ut våran öl och JD och dricka den i hotellet?

-Absolut får ni det.

Underbart tyckte vi.

På väg ut ur baren blir vi stoppade av vakterna där som på bredaste dialekten.

Nej ni får inte ta med alkoholen ut.

Efter lite tjat och diskutioner med både barpersonal och vakter fick vi sitta i den jävla baren och suga i oss skiten.

Den stackars barbruden som senare visade sig komma från sundsvall?

Aldrig sätt bruden.

Inte visade sig för oss på resten av kvällen.

Vi insåg att det stället inte var rätt för oss en dag som denna gick vi senare till hotellrummet och gjorde kväll.

LÖRDAG

Bad i äventyrsbadet, kollade in en piratföreställning och mestadels glassade runt.

Varmt, så djävla varmt.

Jag och Petter fick göra kväll rätt tidigt den dan och eftersom att det skulle bli våran sista så passade vi på att göra Piteå.

Tjenare!!

Vi satt på rummet och Petter bjöd på Konyagi.

Afrikansk sprit, testa inte.

Var chev redan efter 1 dl.

Petter hade barskola och sen gick vi till baren och köpte öl.

Eftersom att klockan var före 22 fick vi idag ta med oss ölen ut.

Vackert.

Vi köpte 2 på stört för att få sitta ute ett tag.

Både jag och Petter var märkbart berusade efter Konyagin och ölen.

"Det här kommer gå åt helvetet"

"Japp"

Bra där, redan då borde vi gått och lagt oss.

Men i stället går vi in till baren eftersom att vi var mer i stäming idag så passade stället oss som fisken.

Barbruden från sundsvall hade även ett namn, Beatrice.

Hon var snabb att be om ursäkt för gårdagen.

Bra där.

Petter blev genast tjenis med ett gäng brudar från Piteå.

Vi lärde oss 2 saker ganska snabbt.

1 Det heter inte Piteå. Det heter Piteeeeee

2 Driv inte om Piteå för Piteåbor.

Bra då vet vi.

Som vi blir efter lite alkohol i kroppen har vi svårt att göra som folk ber oss göra.

Vi fortsatt att driva om piteå.

Petter fick en smäll på käften av en brud.

Och jag förstod, trodde jag. Driv inte om Piteå.

Sen räckte det med att jag sa "Men vad gör man egentligen i Piteå"

Pang.

Bra där.

Men vi blev vänner igen.

Såg att klockan blev midnatt.

Jag beställde Cola resten av kvällen.

Petter fortsatt dricka öl.

Petter blev fullast, fullast i Piteå.

Efter att jag blivit dissad en strandpromenad av Beatrice.

Varför?

Petter berättade för mig.

FÖR DU ÄR SÅ JÄVLA FUULLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!

Tack. Och du är inte full?

Han hade stått och konverserat med en brud 1 timme innan han förstod att hon var nykter.

Bra där.

Vi kom på att gå och lägga oss vore en bra idé.

Vi kom till rummet och petter däckare direkt.

Jag pallade inte sova, jag gick till piren.

När jag suttit där ett tag hör jag att det kommer någon gående bakom mig och jag trodde det var Petter.

Nix!

Det var 2 norskor som kom och delade ett par timmar av sin natt med mig.

Vi satt där och jag förstod inte ett ord av vad dom sa men dom förstod det jag sa.

Hmm okej bra där.

Men vi hade i alla fall trevligt.

Sen när jag sa att det var dags att gå hör jag ännu en person bakom mig och då var det petter.

Jag tror att han gick i sömnen.

"Vafaan hur kan jag vakna upp där borta på stranden när jag gick och lade mig i sängen?"

Han pekade på andra sidan havet typ.

Jag bröt ihop av skratt.

Jag kände mig rätt nykter och tyckte det var dags att sova.

Men jag tyckte synd om Petter som var så jävla trasig så jag gick och köpte mackor vid 4-5 för att han skulle slippa vara så bakis.

Tjenare.

När vi vaknar kände jag mig död.

Och Petter rätt pigg.

Jag blev bättre efter lite frukost.

I bilen var jag ett lik och sov typ hela vägen hem.

Populärt.

Petter mådde oförtjänt jävla bra.

Det var ju han som borde vara bakfull och inte jag.

Livet är så sjukt orättvist.

Men men.

Man kan vara full och man kan vara "Piteåfull" oj förlåt mig.

"Piteeeeefull".

Fridens.

I skrivande stund sitter jag i en bil på Högakustenbron.

Jag sitter med mina bärbara och mobila bredband som fungerar sådär.

Felix sitter brevid med sin bärbara dvdspelare och inom kort är det Lassemaja som visas.

Mustigt.

På väg till Piteå.

Har inga förväntningar alls och vet inte riktigt vad som väntar.

Vad man kan göra på dagarna förutom att bada.

Vi ska ju trots allt vara där tills på söndag och bada 4 dagar käns lite segt.

Skönt att komma bort ett tag.

Andra åker på festivaler och sänker bärs efter bärs, ligger med varanda i tält, sover i fyllehäcken, skriker till Pimme Thåström, Lasse Winnerbäck, Uffe Lundell, Ledin och resten av sveriges artister och för att inte tala om alla coverband som huserar i alla sveriges öltält.

Själv åker jag till Piteå och återhämtar mig.

Men jag kommer garanterat att sopa i mig en och annan pilsner någon kväll.

Nu blir det Lassemaja.

Skål!

Undrar varför jag just satt och knåpade som attan med rubriken för att få den att rimma?

Fantastiskt.

Folk påpekar att jag ofta använder ordet "fantastiskt" överdrivet.

Jag tänker som så att om jag ler och använder positiva ord ser min omgivning mig som en glad och positiv person.

Det är väl rätt schyst att dela och sprida glädje?

Fantastiskt!

Har nyss kommit hem från Petter Purkele's stuga.

Sitter och är förundrad över den stillsamma och lugna känsla som ligger i sommarstugor.

Det där harmoniska lugnet som liksom sitter fast i väggar, tak, balkonger och framför allt utedass.

Utedass är fan frihet i friheten.

Jag ringde Petter i går på dagen och undrade hur planerna såg ut.

Hans plan var i stugan, han lät så jävla lugn och avslappnad på rösten.

Hur ser din plan ut frågade han.

Kom hit?

Jag funderade en stund över hur situationen var.

Jag kände inte mig stressad eller upprymd över hur jag hade lagt upp min dag men som alltid är jag alltid öppen för förslag.

När jag klev ur bilen med väskan på ryggen kände jag hur jag inombords föll ihop.

Antar att det var stressen som försvann.

Jag såg ut över havet, tog av mig skorna och gick ner till stugan och satte mig och kollade på när Petter kockade.

Sen blev jag bjuden på middag och vi satt och åt middag 10 meter från vattnet.

Efter maten kände jag att det var verkligen det jag behövde.

Inte att äta men att komma bort, att landa någonstans och samla mina tankar och bara låta allting vara.

Petter bjöd på öl och jag bjöd tillbaks.

En skål med chips togs fram till fotbollen.

Jag kom fram till att en öl, chips och fotboll på tv är förbannat friskt för själen en sommarkväll.

Sen tog vi varsin "måstol" som Petter valt att kalla dom.

En ovanligt skön solstol till bryggan i ena handen och i andra en kall öl.

Satt oss längst ut på bryggan och riktade stolarna mot solen och såg den gå ner.

Sen såg vi slutet på fobollen, fikade och sen blev det natt och vi läste varsin serietidning och sen däckade vi direkt. Tror jag.

Vaknade i morse av att jag trodde jag skulle torka ut eller brinna upp.

Petter's ack så mysiga sovstuga hade på förmiddagen förvandlas till en bastu.

Man kanske får skylla sig själv när man sover till 11.

Hur som helst fick vi slita.

Jag är inte som person van att slita fyskiskt.

Sånt där med styreträning eller gym eller någon aktivitet där man blir anfådd är inte min grej riktigt.

Jag blev lite paranoid när vi blev ombedda att bära upp stockarna.

Men jag såg det som om att jag fick ju ändå vara där och det var ju trots allt det jag behövde.

Då kunde jag allt bära och dra lite stockar.

Efter 30 minuters slit var vi klar.

Allt gick fövånansvärt enkelt och jag hade lätt kunnat gjort det en gång till för att vara i en stuga så där 1 dygn är för mig som en hel veckas semester.

Där i stugbyn eller vad man ska kalla det fanns det massa småstugor runt om kring, små, stora, tomma, bebodda, vedstugor, båthus, friggebodar, utedass och ja lite allt möjligt.

Vi gick förbi en stuga och utanför låg en man på rygg i en hammock och löste korsord.

Det såg förbannat härligt ut, hans lugn, lade tingningen på bröstet, drog upp solglasögonen och rörde endast på huvudet och höjde upp ögonen och hejade försiktigt på oss när vi gick förbi.

Sen drog han ner solglasögonen, lade ner huvudet i samma position, tog sig åter an korsordet och återvände till sitt lugn.

Sen när vi gick tillbaka engagerade han sig inte i att ens kolla upp eller heja.

Han visste ändå redan att det bara var vi och att heja en gång till skulle kännas för överdramatiskt.

Just som honom vill jag vara.

En dag, en dag.

(Korten ovan är på Petters brygga idag på dagen)

Vaknade 09:55 i fredags, 85 minuter hade klockan ringt utan att jag hört den.

Bra där.

Jag hade lovat att vara uppe hos Felix vid 10:00 eller lovat och lovat?

Jag skulle börja jobba då så att jag hade väl egentligen inget val.

Men hur som helst fick stackars Tony Montanaman komma och hämta mig.

Snälla arbetskamrater man har.

Skyldig han en nu och Bosse som var snäll att låna ut bilen.

Skyldig han en också.

Hur som helst så fyllde Felix 16 år.

Dagen startade lite smått kaotiskt men det ska väl antagligen vara så eftersom att det var både grabbens födelsedag samt midsommarafton.

Vi var ute och raggade lite, letade älg och poliser.

Utan resultat.

Sen sov jag hos Felix, mycket underhållande då Felix skrattade fram till 00:30. Och jag också åt att han skrattade så länge och mycket.

Total lycka.

Dagen efter vaknade jag strax före 9 första gången, felix sov så jag somnade om.

Sen vaknade jag vid 11, felix sov fortfarande så jag somnade om igen.

Sen vaknade jag 10 minuter i 12 av att felix låg i sin säng och stirrade på mig och när jag vaknade sa jag "är du vaken nu?" Då började han skratta lika högt som innan han somande.

När vi hade käkat frukost och gjort oss klar för att möta dagen sa jag att idag är det mycket poliser ute och Felix skyndade sig att hämta Bosses bilnyckel och sen drog vi.

Efter lite mer än 1 timmes letande gav vi upp och åkte på mcdonalds och köpte käk som en kompensation för det så klena polispådrag ute på vägarna.

Dagen gick och kvällen kom och strax efter klockan 21 gick hem från felix.

Med skorna pekandes mot Hemköp och ett sexpack bärs.

Bra där.

Lätt att köpa bärs efter 21 på midsommardagen.

Bra där Jonne.

Utan öl så lade jag mig i sängen vid 03.

Vaknade idag 17:45.

Tjenare dagen.

Ja, det är väl så.

Det är väl bara att acceptera och anpassa sig efter det men inte kan förändra.

Ingen har makt nog att förändra världen, inte själv.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma.

Det är för många lösa trådar, för många led att ställa sig i, för mycket av allt men aldrig av det goda.

Nu sitter jag på bussen från Sundsvall till Härnösand.

Mina medmänniskor på bussen suckar över ombyggnationerna av E4an, vilken tid det tar att åka runt och den gamla E4an verkar för gammal för att färdas på.

Men är det värt att klaga, att göra sig irriterad över nått sånt?

Acceptera det du inte kan förändra.

Själv tycker jag att det är skönt med lite förändring i det annars så platta bussåkandet, den annars så trista sträckan vi alla åkt flera hundra gånger.

Är det så farligt med en förändring eller är det kanske skönt att ha någonting att klaga på?

Senaste dagarna har varit ganska stillsamma.

Skapade min egen lycka igår då jag packade grejerna och drog till Mirja, där jag kan vara mig själv, samla mig själv och lyssna till hennes ord.

Allting gick väldigt fort som vanligt när man trivs och inte vill att det ska ta slut.

Vi drack vin till Lars Winnerbäck, till Sigge Hill, till Per Persson & till alla andra konstnärer som har kunskapen att förmedla den där känslan.

Men dom största konstnärerna var ändå vi som gjorde nått så vackert av en helt vanlig måndag.

Jag börjar sakta men säkert acceptera sommaren det som följer där till.

Acceptera stressen.

Acceptera dårarna.

Jag börjar få ordning på mig själv och börjar få lite perspektiv över hur sommaren för mig kommer bli.

Visst, jag kommer missa Lars Winnerbäck på Peace and love.

Men jag kommer få se Stefan Sundström på Urkult.

Jag kommer vägra se mig själv stå och skrika med en öl i handen på Gatufesten.

Men jag kommer att åka till Piteå med Petter och Felix.

Jag kommer åka till Göteborg med Petter och Felix.

Det är väl så det är.

Allting handlar om prioriteringar och jag prioriterar en helg med vänner framför en helg med fylla, kaos och en scen framför mig.

Från det ena till det andra.

Jag tog lägenheten, jag flyttar sista juli.

Min sommar blev planerad på samma kaotiska sätt som alla andras, jag hann knappt andas och känna efter utan jag ser i min kalender att allting faller på plats på något sätt och sen är det väl bara att hålla i sig, åka med och hoppas att jag hinner leva lite också.

Den röda tråden har jag fan tappat för länge sen.

Snart är jag hemma i mitt lugna hem.

Nu är det väl sommar, till ordet i alla fall.

Värmen och solen motarbetar våran vilja och visar vem det är som bestämmer.

Vi kan inte annat än dra ner byxorna och böja oss fram och ta emot.

Sommaren är tiden för 3dagars fylla, balkongfolkets tid, festivalernas tid, stressens tid & dårarnas tid.

Den senaste veckan har givit mig ett totalt mörker då alla jag pratat med bara pratar om vad dom måste hinna med i sommar, vad dom absolut inte får missa, vilka dom måste träffa, vilka artisters sånger dom ska sjunga med i, dom ska ligga på stranden hela dagara,  dom ska även hinna med att åka till stugan och vila upp sig och man får ju inte glömma bort att leva också.

Nä det är väl klart att man måste göra allt det där?

Människor i min omgivning jag kan ty mig till som alltid har fötterna på jorden & ett personligt lugn jag kan gömma mig i då jag behöver det.

Men som det är ju är allt en konstant fylla.

Varför ska man planera och stressa upp sig så fort det blir sommar?

Varför kan man inte gå i samma tempo man gör på vintern och sätta sig ner och andas?

Inte känna hela tiden att man är på väg, att man måste dit, att det måste hända precis nu?

Jag menar självklart kan man väl gå på festivaler och beblandas och se artister men en festival som är i slutet på juli pratar man om som det är i morgon, svårt att hänga med i stressens och dårarnas tid.

Själv tänkte jag åka på Urkult och se Stefan Sundström, dricka mig berusad i stugan, ligga på en strand  någonstans en dag. En dag, inte i morgon utan en dag när det passar mig.

Inte när det passar andra.

Lars Winnerbäck - Med bussen från stan.

Tjiing

Grymt löjlig rubrik, jag vet.

Saken är den att den texten stod stort på en svart vägg med vit text hos frissan när jag var och klippte mig i onsdags.

Ironiskt nog är var det så att jag valde aldrig själv att klippa mig och trivdes i mitt långa ovårdare smått kaotiskta hår.

Det var påtryckningar från bla Felix mamma, min mamma och vänner som  beslutet om skörd blev sanning.

Fan, jag börjar bli som alla andra.

Jag bloggar ju till och med.

Men jag kan trösta mig med att jag inte har någon tv.

De där materiella tingen som inte ger mig någonting egentligen, förutom en tillfällig rastplats i vardagen.

Hur vore världen om alla inte var som alla andra, eller om alla andra inte var som alla.

Vilka är egenligen alla andra, den stora skaran man drar över en kam när man säger alla andra?

Och vilka är då dom andra som inte är dom alla andra?

Djävla snårigt det blev nu men det går att nysta upp bland alla orden.