jonnehenriksson.wordpress.com

Då jag hamnat i bloggträsket har jag hittat en annan platform som passar mig bättre.

Jonnehenriksson.wordpress.com - det är där det händer.

Fridens

Här har snart hela sommaren gått.

Jag har känt senaste dagarna att jag behöver en paus att få andas lite.

Den tog och fick jag i en bil i 22 timmar för någon dag sedan.

Den kommer att fortsätta tills på söndag.

Sen skänker jag min själ till den svenska flykten genom sommaren, in i skalet genom en låtsastid.

Jag känner att sommaren är som en rejäl fylla.

När man vaknar upp dagen efter och ångrar små stunder och saker man gjort eller sagt.

Sommaren är fyllan och hösten är bakfyllan och ångesten.

Resten av året är en längtan till nästa fylla.

Jag har ett stort problem här nu att kunna förvandla mina tankar till text.

Jag får fram grunden men inte hela meningen och kan inte forma texten i en ordning som skulle vara enklare att förstå.

Så jag skapar en radbrytning här

---------------------------------------------------------------------------------

Små saker har nystat sig fast i huvudet som jag har svårt att bearbeta för att gå vidare.

Jag gillar min vardag trots att det är sommar.

Jag börjar finna mig själv i detta.
Dock är det lite jobbigt då sommaren snart är över och sen ska jag försöka landa som alla andra i en lång stillsam höst där jag ska begrunda mina val, handlingar och allt det spontana och ogenomtänkta som man lyckas göra utan att man förstår det själv.

Kommer inte någonstans här heller

---------------------------------------------------------------------------

"Jonne du kommer alltid vara singel."

Ja, kanske det? Vem vet det nu?

Jag trivs som det är och klagar inte över min livssituation.

Måste man när man är 24 leta en kvinna som vill spendera sitt liv med?

Måste man ens bry sig om någonting annat än sig själv?

Är man skyldig alla runt om kring en någonting över huvud taget?

Bara för att dom har förväntningar på en, måste man då göra det dom förväntar sig?

Är det inte charmen med ett fritt liv att göra precis vad man vill utan att ha någon att anpassa sig efter?

"Det funkar inte i längden"
Nej mycket möjligt men så länge det funkar är det ju fel mot sig själv att skapa en förändring.

Jag gillar inte förändringar, om jag inte skapat den själv och har på känn vad den i slutet innebär.

Gårdagen var inte lik någon annan dag jag levt under mina 24 år.

För det första vaknade och klev jag upp före 12 på en lördag.

För det andra gick jag på gymmet.

Skriver det igen; gick på gymmet.

Även fast det var halvt under tvång av Petter men jag var i alla fall där.

Helt sjukt.

Jag var tröttast i kroppen efter 30 minuter.

Sen låg jag mestadelen av tiden på en bänk och försökte återfå min normala puls.

Efter träningen drog vi varsin sallad för att vara nyttiga.

Nämnde jag att vi var på bolaget och köpte öl innan vi gick på gymmet?

Hur som helst så efter träning och sallad satt vi uppe hos Petter och drack pilsner i solen och bara mådde allmänt.

Hade inte planer alls utan tänkte dricka oss berusade och bara må.

Frida bjöd med oss till hennes vänner på förfest, absolut dit går vi.

Trevligt folk och 24 öl senare var vi som vanligt bäst i världen.

Ner på Hamnkrogen, vart är mitt körkort och bankomatkort?

GONE!

Bra var väl det för mer alkohol skulle jag inte ha.

Jag vaknade på min egen toalett i morse och tur var väl det.

Grejen var att när jag vaknade insåg jag att jag endast hade kalsoner och skor på mig.

Är i detta nu djävligt rädd att någon eller några vet någonting om mig som jag inte vet.

Skönt också är att jag har lyckats spåra upp mina kort också.

Eller jag har väl inte lyckats gjort ett skit egentligen utan det var frida som funnit sakerna.

Tack!

Skulle ringa och jag möts av texten; Var vänlig ange puk-kod.

Det i efterhand var nog en räddning för mig.

Nu ska jag försöka sova för jag ska jobba i morgon.

När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret och såg alla moln på himlen bestämde jag mig för att göra ingenting alls av dagen.

Så jag drog ner persiennen och drog på en film och lade mig i sängen igen.

Fram mot klockan 14 kom rastlösheten.

Jag drack 2 öl och beställde mig en pizza, gick till bankomaten tog ut pengar och sen gick jag och köpte ett par dosor snus.

Från dess har jag snusat, druckit öl och haft min käresta i knät.

Ny röst har hon fått.

Hon låter fördjävla vackert och snygg är hon också efter att jag dammat av henne.

Har bestämt mig för att inte flytta 1/8. Utan vänta någon månad till då jag hittat ett par intressanta lägenheter på storgatan som säkert förtjänar sig en titt innan jag bestämmer mig.

Caj Karlsson - Du får avfärda mig som tokig.

Det blev en vissångens kväll, just den här dagen antar jag förtjänande det.

Har nyss kommit hem från ett arbetspass på ca 13 timmar.
Jag hade planerat att åka till Sundsvall men känner att jag behöver vila inatt.

Ställde mig i duschen och öppnade en cola istället.

Tänkte först dra i mig en flaska vin bara för att det är fredagkväll men eftersom att jag har lånat en bil och det skulle ju kunna hända något panikartat som gör att jag måste åka tillbaks med den så cola fick det bli.
Efter duschen och colan öppnade jag ytterligare en cola och en påse ostkrokar och nu sitter jag och mår.

Farligt pigg och sugen på att gå lös på en uteservering!

MEN IKKE!

I vanliga fall sover jag 3-5 timmar per natt och hatar mig själv på mornarna när jag måste upp.

Men inatt sov jag som ett arsle, somnade vid 23 igår och vaknade 8 i morse.

Alltså 9 timmar.

Fyfan det är länge.

(Fast jag har sovit 24 timmar i sträck i ett tält och det är ännu längre)

Så nu sitter jag och hatar mig på kvällen istället för att jag är pigg.

För det är ju nu jag behöver vara trött eftersom att jag ska jobba i morgon också.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel

Vilket totalt meningslöst inlägg.

Skjut mig.

För ett år sedan när jag var och hälsade på Petter.

Då jag fortfarande bodde i Matfors.

Vi hade sugit i oss en del pilsner hos honom och sedan gått ner till stan med kvällssolen i ögonen.

Vi satte oss på en bänk och filurade för att sedan gå till Hamnkrogen.

Jag minns att allt kändes så ruskigt enkelt, staden var så lugn och det hördes ett och annat vrål från någon överförfriskad person och trubadurernas sång från stadens 2 närliggande krogar nere i hamnen korsades i mitt huvud.

Allt var vackert.

Just den promenaden tog jag idag igen.

Dock utan alkohol i blodet.

Gick från Petters gata med solen i ögonen.

Gick förbi bänken där vi satt, där satt ikväll 2 damer och kanske kände dom sig precis som jag och Petter då? Bekymmerslösa och fria.

Jag kom på när jag gick över bron att det var just den känslan som fick mig att packa allt jag ägde och mecka över allt hit.

Just i den stunden vill jag leva.

En liknande sak hände också mig idag.

Jag körde runt med bosses 4hjuling genom staden med solen brännandes.

Jag tog av mig tröjan och vek upp byxbenen.

Jag kände mig som den sommarpojke jag en gång var i Njurunda, springandes i kalsonger och flytkuddar på armarna och en ordentligt ful solhatt jag tagit av min farmor.

Japp, det finns kort på det och fan vad lycklig jag var.

Och nog är det så att vi som barn skapar våra perfekta sommarminnen redan då, som vi vill att sommaren ska vara eller hur vi själva ska vara på sommaren.

Och jag vill vara pojken i kalsonger, flytkuddar på armarna och ruskigt ful solhatt.

Just som han vill jag vara.

Livet skulle vara förbannat bekymmerslöst.

Gatufesten i Sundsvalls city 09,

Det glädjer mig att jag bor i Härnösand så jag slipper höra den Jingeln dag in och dag ut i varenda radioreklam 2 månader innan själva helvetet brakar igång.

Gatufesten är ett helvete rent ut sagt.

Att ha en gatufest i en stad som Sundsvall är som att utföra hjärt och lungräddning på en fisk.

Staden är död, stendöd.

Ett tragiskt försök att liva upp staden 5 dagar på ett helt år.

En fest som för ett par år sedan i alla fall kunde locka till sig ett par intressanta artister som gjorde det värt att i alla fall gå någon av dagarna för att se dom.

Jag är inte bitter, tvärtom.

Jag älskar livemusik och öl.

Men kombinationen av 2 eller 3 öltält runt den största scenen med varsina coverband säger väl vad som prioriteras?

Jag minns när Thåstöm var där och när han spelade "Fan fan fan"

blev han överröstad av 250 skrikande 50åringar som tillsammans försökte sjunga ikapp till "När vi gräver guld i Usa".

Bara det är ironiskt.

Ännu mer tragiskt än ironiskt var att låten kom från...

Yes!! Tomas Brolins öltält.

Nu är Gatufesten bara ett virrvarrr av fylla.

Det var kanske tanken från början?

Alltså att efter några år när alla vet vad det handlar om kan man ge fan i att boka artister för folk blir så jävla onyktra så ingen ser artisterna i alla fall utan sitter i öltälten och lyssnar på coverband och efteråt kan säga att dom hörde någon låt med Ozzy Osbourne, Ccr eller Metallica.

"Jag minns inte, men jag tror jag hade kul"

Eller så stoltserar man sig med att man satt i Tomas Brolins öltält och fick en skymt av honom.

Vilken fest!!!!

Fast det kanske är skönt för alla människor att äntligen ha en anledning att supa skallen av sig, för det gör ju svenska människor inte annars hela sommrarna?

Skönt också att det blir accepterat att se föräldrar bli burna hem av sina 12-15 åringar, själv tycker jag att det är tragiskt att alkohol är socialt accepterat i störretillställingar som till exempel Gatufesten.

Börja rök heroin era jävlar.

Och när stadsfesten i härnösand drar igång då jävlar åker jag till stugan och fiskar.

För vad är sämre än gatufesten?
Härnösands stadsfest.

Det är inte ens som att utföra hjärt och lungräddning på en fisk.

Det är som att stå brevid och se fiskjävlen dö.

Ber om ursäkt redan nu till er som älskar gatufesten.

Och jag passar även på att gratulera för nu är eran tid att gå lös och komma ur era skal och leva ut 5 dagar.

Grattis.

*Ballongregn och kramkalas*

Hoppas staden sprängs.