Här har snart hela sommaren gått.

Jag har känt senaste dagarna att jag behöver en paus att få andas lite.

Den tog och fick jag i en bil i 22 timmar för någon dag sedan.

Den kommer att fortsätta tills på söndag.

Sen skänker jag min själ till den svenska flykten genom sommaren, in i skalet genom en låtsastid.

Jag känner att sommaren är som en rejäl fylla.

När man vaknar upp dagen efter och ångrar små stunder och saker man gjort eller sagt.

Sommaren är fyllan och hösten är bakfyllan och ångesten.

Resten av året är en längtan till nästa fylla.

Jag har ett stort problem här nu att kunna förvandla mina tankar till text.

Jag får fram grunden men inte hela meningen och kan inte forma texten i en ordning som skulle vara enklare att förstå.

Så jag skapar en radbrytning här

---------------------------------------------------------------------------------

Små saker har nystat sig fast i huvudet som jag har svårt att bearbeta för att gå vidare.

Jag gillar min vardag trots att det är sommar.

Jag börjar finna mig själv i detta.
Dock är det lite jobbigt då sommaren snart är över och sen ska jag försöka landa som alla andra i en lång stillsam höst där jag ska begrunda mina val, handlingar och allt det spontana och ogenomtänkta som man lyckas göra utan att man förstår det själv.

Kommer inte någonstans här heller

---------------------------------------------------------------------------

"Jonne du kommer alltid vara singel."

Ja, kanske det? Vem vet det nu?

Jag trivs som det är och klagar inte över min livssituation.

Måste man när man är 24 leta en kvinna som vill spendera sitt liv med?

Måste man ens bry sig om någonting annat än sig själv?

Är man skyldig alla runt om kring en någonting över huvud taget?

Bara för att dom har förväntningar på en, måste man då göra det dom förväntar sig?

Är det inte charmen med ett fritt liv att göra precis vad man vill utan att ha någon att anpassa sig efter?

"Det funkar inte i längden"
Nej mycket möjligt men så länge det funkar är det ju fel mot sig själv att skapa en förändring.

Jag gillar inte förändringar, om jag inte skapat den själv och har på känn vad den i slutet innebär.